Det har sagts att våra minnen färgar av sig på och i viss mån skapar nutiden. Jag tänker ofta att detta är sant för olika ställen jag vistats mycket på i mitt liv och då inte minst för Lekholmen. Ett ställe kan vara både fint, fantastiskt och underbart, men utan minnena – det som ger den där personliga anknytningen – är ett ställe sist och slutligen ändå bara ett ställe.

Jag hör ofta folk jag möter på holmen berätta historier från år som gått. De som har varit med redan på 1950- eller 60- talet vet berätta om en holme som jag har svårt att föreställa mig, men som jag samtidigt är mycket medveten om att jag hela tiden befinner mig på.

Vi som jobbar på holmen brukar också ofta samtala; dela med oss av och jämföra erfarenheter. Eftersom det visat sig att de minnen vi sparat till sin karaktär är både fina och olika, vill vi gärna dela med oss av några av de bästa. Du får också jättegärna lämna ett minne i kommentarsfältet nedan.

 ”På mitt första läger på lekis som hjälpledare brukade vi be inne på vårt rum efter andakterna. Vissa kvällar kunde man känna Guds närvaro på ett mycket påtagligt sätt invadera hela rummet medan vi bad. Det finns så mycket härlighet i Gud att egentligen alla mina bästa minnen från Lekholmen på något sätt har med Honom att göra.”

Amos Airola, holmhjälpis

”Mitt bästa Lekholmen-minne är från en fin sensommardag för några år sedan. Jag och två kompisar hade tidigare under sommaren jobbat som hjälpledare på Lekis, men i något skede började vi sakna ön så mycket att vi bestämde oss för att hoppa ombord på Ms Norsö och åka iväg. Det var en härlig dag, solen sken stark men den balanserades av en sval bris som blåste på oss då vi klev iland. Vi var så gott som ensamma på ön, förutom oss fanns det endast en handfull personer som rörde sig på holmen. Det första vi gjorde var att ta en vilostund i vårt rum. Jag vet inte om det var lugnet och tystnaden eller det faktum att vinden blåste stilla genom fönstren vi lämnat öppna, men det var den skönaste tuppluren jag någonsin sovit. Aldrig har jag känt mig så utvilad! Framåt kvällen begav vi oss till Norras klippor för att mysa och äta den picknickmat vi hade tagit med oss. Vi satt där i flera timmar och beundrade utsikten; då solen gick ner kastade den samtidigt ett underbart vackert ljus över horisonten som så lystes upp av alla de färger. Den natten sov vi riktigt gott.”

Miranda Höykinpuro, holmhjälpis

”Mina bästa minnen från Lekis handlar om möten med olika människor, djupa diskussioner, skratt, delad glädje och sorg. Och så är det ju här jag träffade hen jag nuförtiden lever med.”

Michaela Stürmer, holmungdomsledare

”Jag har många fina minnen från Lekholmen. Med åren har jag fått vara med om både ett och annat. Erfarenhet som står ut ur massa är kanske gången då bryggan slet sig. Året var väl 2007 eller 2008, men det är egentligen inte så viktigt. Det fina jag minns har att göra med en storm som kommer och gör livet på holmen utmanande. Som tillfälligt skär av kontakten till fastlandet åtminstone i den mån att det blir omöjligt för oss att få ut matleveranser. Jag vet inte om det var så, men jag minns det som några dagar då holmen faktiskt jobbade tillsammans. Visserligen har vi alltid ställt upp för varandra här på holmen, men den här gången var det viktigt på ett lite annat sätt. Det kändes att vårt välmående var beroende av det. Och vet ni vad. Trots att bryggan lossnade, träd föll och vinden ven i knutarna var det tryggt på holmen just för att ingen ensam behövde kämpa för sin fortlevnad.”

Rofa Blauberg, holmungdomsledare

Här var några av våra favoritminnen. Har du ett minne från Lekholmen som du bär med dig och gärna skulle dela med oss andra? Skriv det då i kommentarsfältet nedan.

Ses på Lekholmen!

Hälsar Rofa, Mixu och resten av holmteamet