Bästa läsare! Det har varit ett nöje att flytta ut till Lekholmen igen, den här gången för en lite längre period. Förra veckan var första hela veckan för vårt nya ungdomsledarteam, utan någon hjälp från våra erfarnare kollegor Pate och Nadde. Dagarna har bjudit oss på både utmaningar och lärorika stunder.

Vi har skämtat under de senaste dagarna om hur vi haft tre läger på holmen. Och det är faktiskt nästan sant. Både Petrus och Matteus hade var sitt läger, och det stekheta vädret har lockade flockvis med holmbor ut till den svalare skärgårdsluften. Holmborna var så rika i antal att vi började kalla dem för vårt egna tredje läger. Idag har vi dock vinkat av Petrus lägret, och situationen på holmen börjar igen bli normal.

Förra veckan var likt ett enormt pussel. Den var en lång kamp i att försöka få alla att rymmas på holmen och samtidigt vara nöjda med sitt boende. När folk ringde och frågade efter sovplatser svarade vi alltid ”vänta, vi återkommer då vi kollat igenom stugorna och bokningarna”. Men vi klarade av utmaningen utan några extra bekymmer, bara lite ökad stress. Och intresset för holmen är ju sist och slutligen ett väldigt positivt och välkommet problem.

Att två församlingar delar en holme kan vara knepigt att förverkliga utrymmesmässigt, men det erbjuder också tillfällen att lära sig av varandra. Vi har uppmuntrat holmborna att besöka båda lägrens andakter och bekanta sig med en främmande andaktskultur, och vi hade också ett gemensamt kvällsprogram med både dagsgäster, holmbor och båda lägren. Som församlingsmedlem i Petrus har Matteus läger inspirerat mig i att försöka bli mera kreativ i hur jag lär ut evangelium. Till exempel thinkshow konceptet är helt suveränt i mina ögon.

Idag har vi fått tre nya holmhjälpisar, och nu blickar vi igen mot nya äventyr. 😊

-Amos Airola, holmungdomsledare